Äntligen fick jag min sovmorgon, behövdes verkligen! :)
Det har gått bra för Rico i natt, det vill säga att han inte har rymt utan har hållits i hagen. Jag känner mig verkligen så otroligt tacksam över att jag har honom och att han är frisk. När Eetu dog öppnade det verkligen mina ögon. Jag brukar skjuta upp saker, det är ju så lätt att säga att man gör någonting i morgon ist. Men i morgon kan vara försent. Jag umgås mycket redan med min familj, men jag tänker verkligen försöka skärpa mig att vara mera med mina fina vänner, vara mera med min farfar och absolut vara så mycket som möjligt med Rico nu när han är ensam! Ska verkligen försöka, för det är ju inte kul att ångra sig resten av livet och tänka "varför for jag inte och var med den personen just den dagen, varför sköt jag upp det till nästa dag, då den personen inte kanske fanns mer". Så jag säger till mig själv och alla andra där ute: ta vara på tiden, och umgås så mycket som möjligt med dem som ni tycker om för man vet aldrig vad som kan hända och när det kan hända någonting!
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar